Den första gästbloggaren på femme-igtbloggen är jag.
Idag ska jag skriva om femme ur ett lite annorlunda perspektiv. Jag skulle inte kalla mig själv för en cisperson, men jag tror inte att det märks speciellt mycket. Jag föddes med en fitta, tycks ha livmoder och fungerade äggstockar och äggledare, brösten dök upp som det förväntades. Jag har aldrig känt en önskan om att få ha en kuk, tycker att fittan är ett någonting alldeles fantastiskt och har även i perioder tyckt mycket om mina bröst. Andra perioder har jag haft enormt mycket ångest över dem. Jag har klippt håret kort kort kort och köpt alla mina kläder på herravdelningen, ihärdigt försökt hitta ett alternativt namn som klingar mer pojkaktigt. Det namn som jag fick när jag föddes är otvetydigt feminint klingande, men jag tycker faktiskt om det. Jag skulle inte byta bort det.
Jag är inte transsexuell. Det tog mig några års funderingar för att förstå det, några års googlande av information kring ftm. Det tog några år att förstå att jag inte så mycket ville framstå som stereotypt manlig utan mer som den speciella typ av tjejkille, killetjej som jag känner mig som. Vissa dagar känner jag mig som någonting ganska neutralt, någonting mitt emellan. Vissa dagar glöder jag av känslan av att jag är en kille som har det där mycket feminina könsuttrycket och använder det som en queer strategi. Som en riot act men också som ett identitetsuttryck. Den korta killen som gillar rosa, glitter, nagellack, små klänningar, korta kjolar och ögonskugga. Killen som nästan inte säger någonting. Blandningen. Intergender är det närmaste jag kommer att kunna förklara min könsidentitet. Jag är ett queer. En transperson. Någonting alldeles mitt emellan som är alldeles fantastiskt.
När människor tittar på mig tror jag att de ibland ser en femmeflata, en tjej som har kroppsspråk tillhörande en femåring/ett djur i en tecknad serie. Hela femme-grejen attraherar mig utifrån min känsla av att vara den där tysta killen eller den där ickedefinierade som står mitt emellan. Det är liksom mer invecklat än hur det kanske ser ut. Jag har nog aldrig känt att någon annan helt har förstått vad jag menar med det här, men nu är jag omgiven av människor som utgår från att kroppsligt kön inte behöver ha något med mentalt kön att göra och det är så enormt skönt. Att bli bekräftad som genderqueer då och då är verkligen helt fantastiskt. Som balsam för själen.
//Sparkle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar